Kvällen den 30 mars1959 var det upplyst i hembygdsgården i Marum. Folket i bygden hade kallats samman för att ”diskutera behovet av ett samarbetsorgan med uppgift att verka för lokala ortsintressen.”
Redan vid detta möte framförde några ortsbor förslaget att bilda en förening ”med ändamål att verka för bevarande av ortens egenart, samhällsstruktur och sunda utveckling samt för befolkningens lugn och trivsel.” Förslag till stadgar kom på bordet och antogs av mötet.
Man valde sedan en tillfällig styrelse, den skulle bestå av sju ledamöter, ”om möjligt med lika antal fastboende och sommarboende” – hur det nu skulle gå till! Det var också viktigt att de olika byarna var representerade. Så presenterades sedan under många år alla styrelseledamöter med namn, by och som fast– eller fritidsboende.
Alla med naturlig anknytning till orten skulle vara välkomna som medlemmar, eller som det uttrycktes ”må vinna inträde”.
Det konstituerande mötet sammanträdde den 3 maj 1959. 70 personer var närvarande och anmälde sig som medlemmar i föreningen, som fick namnet Björkö-Arholmaortens Intresseförening. Styrelsens ledmöter var Sune Hansson (ordf), Öster Edsvik fastboende, Nils Mattsson, Vika fastboende, Lars Grefberg, Dragsviken fritidsboende, Sven Östlind, Kulla fritidsboende, Allan Segenmark, Dragsviken fritidsboende, Harald Mårtens, Simpnäs fritidsboende och Gösta Juhlin, Marum fastboende. Arnold Björkman, Marum fastboende och K H Normelli, Simpnäs fastboende var suppleanter.
Föreningens ändamål säger med den tidens språk att människorna på Björkö-Arholma ville vara med och påverka det som hände i samhället. Björkö-Arholma kommun hade nyligen slagits ihop med Väddö och det fanns behov av en förening som framförde Björköbornas åsikter i storkommunen. Intresseföreningen ville ha inflytande och yttrade sig bland annat i planfrågor och deltog i den debatt som fördes om fritidsområden och exploateringens för– och nackdelar.
Föreningens vilja att företräda både fast– och fritidsboende satte tyvärr käppar i hjulet för ambitionen att delta i samtalet om skärgårdsutveckling, eftersom endast föreningar med uteslutande fastboende medlemmar accepteras som medlemmar i Skärgårdens Intresseföreningars Kontaktorganisation, SIKO. Flera år skickar föreningen trots detta en delegation till skärgårdstinget. Till tingen på Möja, Dalarö, Ornö och Tjockö åkte Björköbor och de kom hem med rapporter som bland annat handlade om fastighetstaxering och fritidsfiske.
Några interna föreningsfrågor som ständigt dyker upp i de tidiga protokollen handlar om vikten av att rekrytera fler medlemmar, om sättet att informera medlemmarna och hur man skall få pengarna att räcka till. 1968 ville styrelsen ge ut ett informationsblad om sin verksamhet, men det visade sig bli för dyrt. Vi noterar i alla fall att 1975 hade föreningen ökat till 150 medlemmar och att årsavgiften det året var 10 kr.
Det var populärt att åka buss till och från Björkö, både för fastboende och sommarboende, och därför har busstrafiken varit en stående fråga på hembygdsföreningens möten. Greta Nordlund och Alf Justrell är två av de styrelseledamöter som mest energiskt har bearbetat SJ (som en gång i tiden ansvarade för busstrafiken), SL och myndigheter för att driva på förbättringar i turlistorna och taxetabellerna. I många fall har föreningen haft framgång, men andra gånger har vi mötts av ett blankt nej.
Vid två tillfällen har bussturerna från Skenninge ner till Marums brygga dragits in. Redan 1967 stoppade SJ bussarna med den märkliga motiveringen att ”alla som bor på Björkö har bilar”. Föreningen påpekade att många äldre inte har bil och fick till svar att de i så fall kunde gå till Skenninge, som de hade gjort förr. Det barocka argumentet fick ganska snart ge vika; ett och ett halvt år senare var trafiken tillbaka.
I november 1999 var det dags igen. Då fick björköborna följande besked: ”SL har med anledning av att vändslingan vid Marums brygga är för trång beslutat att dra in busslinjen 636 ner till Marums brygga.” Marums byalag och hembygdsföreningen arrangerade opinionsmöten, skrev insändare och protestbrev till SL, men inget tycktes hjälpa. 2006 gav SL ändå upp och började schakta för en ny hållplats nära prästgården. En markägare hade ställt mark till förfogande. Sedan 18 juni 2007 går det åter ett par dagliga turer till Marum. Skam den som ger sig!
Anders Djerf har vid åtskilliga årsmöten ivrat för förbättrad båttrafik mellan Stockholm och Björkö-Arholma. Det har handlat om fler turer och att båttrafikens tidtabell måste sam-ordnas med bussarnas tidtabell vid Östersjö brygga.
I Intresseföreningens lilla 25-årskrönika från 1986 kan vi läsa att ”vägar och vägskyltning har stått på årsmötets eller styrelsens föredragningslistor i stort sett varje år.” Det har gällt önskemål om standardförbättringar av vägarna, hastighetsbegränsningar, orienteringstavlor och busshållplatsernas läge. Och så har det fortsatt genom åren. Det tycks alltid finnas något på och kring våra vägar som går att förändra. För att inte tala om sotarna och sop- och latrinhämtningen, som fått föreningen att skicka skrivelser till kommunen om hämtningssystem, taxor och dispenser.
Sedan 1968 har vi dansat kring midsommarstången, handlat lotter och druckit kaffe vid hembygdsgården. Erik Jansson, Marianne Granat och Klas Tofft har under åren varit glada och pigga lekledare, ackompanjerade av musiker med dragspel som Leif Carlsson och Lars Granat. Det var P O Lindell från Marum, som föreslog att föreningen skulle arrangera en barn- och familjefest på midsommarafton.
1971 tillsatte föreningen en PR-kommitté för att ”anordna en träff där någon kunde tala om gamla tider på Björkö och där också någon lämplig underhållning kunde erbjudas.” Den gick av stapeln i juli 1972. ”Harald Lindberg talade och Gurli Lemon Bernhard sjöng”, står det i en tidigare krönika. Det här var börja på ett nytt sätt att jobba i hembygdsföreningen.
En annan omtyckt familjefest är valborgsmässofirandet vid Björkögårdens båthus, vid Sandviken. Första gången var 1985 och sedan har hembygdsföreningen och Björkögården arrangerat den här vårfesten tillsammans. Det ska vara vårtal, vårsånger, stor eller liten brasa, kaffe, grillkorv, tipsrundor, fyrverkeri eller lyktfest. Det är något särskilt över vårfestens varma stämning, skapad av vårsångerna, brasskenet, skuggorna och längtan efter sol och värme.
För enkelhetens skull kommer jag i fortsättningen att kalla föreningen för Björkö-Arholma Hembygdsförening. Efter många år som medlem i Sveriges hembygdsförbund fattade Intresseföreningen 2002 beslut om namnbyte och 10 år senare om nya stadgar, så numera är föreningen i alla meningar en hembygdsförening. Och det var på tiden. Förslaget om namnbyte hade varit uppe redan 1986, men då avslogs det och föreningen fortsatte som Intresseförening.
Det började hösten 1987, då 17 (!) föreningar i Björkö-Arholma socken skapade ett forum med namnet Samverkande Björkö-Arholma-organisationer. Här föreslog Björkö-Arholma Företagarförening att man skulle framställa en karta över våra öar. Hembygdsföreningen blev huvudman för kartprojektet och man tillsatte en arbetsgrupp med Kurt Krona som ordförande.
Det här var ett nytt ansvarsområde som passade hembygdsföreningen utmärkt. Alla ville vara med och Kurt Krona fick ett tufft jobb med att samordna alla kunniga insatser. Det var både många kockar, häftiga gupp och kringliga krokar innan visionen till sist blev verklighet.
Nu har många av oss den vackra Björkökartan hemma på väggen och det vi ser är resultatet av långt och tålmodigt samarbete mellan öns föreningar. På nationaldagen 1996 skrev jag, som nybliven ordförande, att alla frågetecken rätats ut och att kartan var klar – en stor karta, 70×120 cm, i skalan 1:20 000. Vilken succé! Den första upplagan tog snabbt slut.
Sjömannaföreningen tog därefter över projektet och lät trycka en andra upplaga, som fortfarande är till salu.
Programverksamheten har växt kraftigt, och kultur i olika tappning har blivit föreningens viktigaste område. Att erbjuda människor tillfällen att träffas, att lära känna öarna och att skapa intresse för hembygden och öarnas historia. Vi minns båtturerna till ytterskärgårdens öar och resan med Monsun till Björkös gamla ångbåtsbryggor. Vi minns Erik Erikssons föredrag på Arholma fort och Kristina Rosens berättelser om Estländarna som kom till Björkö. Vi minns den guidade utflykten till stenbrottet och den ut på klipporna vid Utanå. Var du med och röjde ”Fyrstigen”?
Musikevenemangen då! Allt från trubadurer till operasångare. Öns egna spelmän som delar med sig av spel– och sångglädje vid museet i Simpnäs på sommarkvällarna och familjen på Ekbacken i Väster Edsvik som bjuder in till allsång i trädgården.
Mer teater har vi haft! Ett par välbesökta föreställningar av Friteatern. Och så vår teater! Det började med Robert Sjöbloms uppsättning av Revylotion, det var sommaren 2006. Det gav mersmak och en teatergrupp bildades. Den har under Roberts ledning och regi spelat imponerande många fullsatta föreställningar av komedin Skärgårdsflirt, både hemma på Björkö och ute i vida världen på Väddö och Vätö.
För att öka kunskaperna om öarna och hembygdens historia har vi använt mycket foto, vi har gjort fotoutställningar av gamla fotografier och tipsrundor av nya, vi har fotat bryggor, busshållplatser, kurvor, redargårdar, byggnader och föremål, allt för att locka till utflykter på öarna.
I juni 2002 hände det nåt nytt i föreningen igen, det första numret av tidningen Våra Öar kom ut. Det var resultatet av ett förslag som Jerker Persson lagt fram för styrelsen. Tidningen var tänkt som ett informationsblad för hembygdsföreningen. Med åren har Våra Öar fått större betydelse, fler skribenter och innehållsrika artiklar av hög kvalitet. Den har utvecklats till en hembygdstidskrift, en skildrare av gammalt och nytt på Björkö och Arholma. Den kommer ut en gång per år. Jerker Persson är redaktör för tidningen, som fått fina bidrag från flera lokalkunniga skribenter, bl a. Siri Dahlberg, Carl Olof Cederblad, Börje Justrell och Kaj Wicklander. Tidningen har ett klurigt och omtyckt korsord, och det ska Per Svenonius ta åt sig äran.